Dagens Nyheter
En utskrift från Dagens
Nyheters nätupplaga, DN.se.

Uppdaterad 15 sep 2003 10:34

Hawaiibrudar på slipsen inte så lågmält



Ber man någon spontant förklara ordet diskret får man till svar ord som lågmäld, tillbakahållen, inte uppseendeväckande, finkänslig, taktfull. En diskret hostning avser att fästa någons uppmärksamhet på något utan att andra noterar det, en diskret sekreterare håller tyst med vad som inte bör komma ut om den överordnade, en diskret slips har inte hawaiibrudar. Halvledarteknikens diskreta komponenter - motsatsen till de integrerade kretsarna - liksom matematikens och filosofins diskreta tal och diskreta variabler är däremot inte återhållsamma eller omärkliga - men för all del heller inte motsatsen. Diskret betyder här att de är enskilda, avgränsade storheter, inte sammanhängande. Ett pedagogiskt exempel tillhandahåller Lundafilosofen Johan Jacob Borelius (1883): "En viss mängd vatten i ett kärl är ett kontinuerligt kvantum, men samma vattenmängd i form av regndroppar ett diskret kvantum." Hur hänger då de båda så olika betydelserna ihop? Diskret kommer av latinets discretus, en participform av verbet discernere, med betydelsen ´avsöndra´, ´urskilja´. En person med egenskapen att vara diskret är alltså en person med urskillningsförmåga, en som vet vad som bör släppas fram och vad som bör förtigas. I äldre svenska kunde diskret användas just i betydelsen ´som har gott omdöme´, ´förståndig´. "Den diskrete läsaren" återfinns i en text från 1600-talet, och det han förmodas läsa är alls inte något som inte borde läsas utan Pufendorfs "Inledning till historien". Den kräver nog mer förnuft än finkänslighet. I engelskan skiljer man mellan matematikens discrete och allmänspråkets discreet. Dis-crète är en vetenskaplig term, lånad direkt från latinet, medan det höviska discreet ´taktfull´ har vandrat in via franskans discrète. Uttalet är dock detsamma. Diskretion avser i dag bara taktfullhet och förtegenhet - diskretion hederssak - men har tidigare använts om egen bestämmanderätt och gottfinnande. Det är en annan utveckling från grundbetydelsen ´avskiljande´, ´urskillning´. Man kunde alltså handla efter sin diskretion och man kunde överlämna sig i någons diskretion eller ge sig på diskretion, det vill säga överlåta sig åt någon annans vilja. Den här betydelsen lever kvar i det juridiska uttrycket diskretionär beslutanderätt, vilket innebär att den som denna rätt tillkommer kan besluta efter eget skön utan att besväras av fasta regler.

Catharina Grünbaum, catharina.grünbaum@dn.se

 

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt.