Uppdaterad 15 sep 2003 10:34 Hawaiibrudar på slipsen inte så lågmält
Ber
man någon spontant förklara ordet diskret får man till svar ord som
lågmäld, tillbakahållen, inte uppseendeväckande, finkänslig, taktfull. En
diskret hostning avser att fästa någons uppmärksamhet på något utan att
andra noterar det, en diskret sekreterare håller tyst med vad som inte bör
komma ut om den överordnade, en diskret slips har inte hawaiibrudar. Halvledarteknikens diskreta komponenter - motsatsen
till de integrerade kretsarna - liksom matematikens och filosofins
diskreta tal och diskreta variabler är däremot inte återhållsamma eller
omärkliga - men för all del heller inte motsatsen. Diskret betyder här att
de är enskilda, avgränsade storheter, inte sammanhängande. Ett pedagogiskt
exempel tillhandahåller Lundafilosofen Johan Jacob Borelius (1883): "En
viss mängd vatten i ett kärl är ett kontinuerligt kvantum, men samma
vattenmängd i form av regndroppar ett diskret kvantum." Hur hänger då de
båda så olika betydelserna ihop? Diskret kommer av latinets discretus, en
participform av verbet discernere, med betydelsen ´avsöndra´, ´urskilja´.
En person med egenskapen att vara diskret är alltså en person med
urskillningsförmåga, en som vet vad som bör släppas fram och vad som bör
förtigas. I äldre svenska kunde diskret
användas just i betydelsen ´som har gott omdöme´, ´förståndig´. "Den
diskrete läsaren" återfinns i en text från 1600-talet, och det han
förmodas läsa är alls inte något som inte borde läsas utan Pufendorfs
"Inledning till historien". Den kräver nog mer förnuft än finkänslighet. I
engelskan skiljer man mellan matematikens discrete och allmänspråkets
discreet. Dis-crète är en vetenskaplig term, lånad direkt från latinet,
medan det höviska discreet ´taktfull´ har vandrat in via franskans
discrète. Uttalet är dock detsamma. Diskretion avser i dag bara
taktfullhet och förtegenhet - diskretion hederssak - men har tidigare
använts om egen bestämmanderätt och gottfinnande. Det är en annan
utveckling från grundbetydelsen ´avskiljande´, ´urskillning´. Man kunde
alltså handla efter sin diskretion och man kunde överlämna sig i någons
diskretion eller ge sig på diskretion, det vill säga överlåta sig åt någon
annans vilja. Den här betydelsen lever kvar i det juridiska uttrycket
diskretionär beslutanderätt, vilket innebär att den som denna rätt
tillkommer kan besluta efter eget skön utan att besväras av fasta
regler.
Catharina Grünbaum, catharina.grünbaum@dn.se |